Då var projekt Näktergalen slut. Känns sorgligt, kommer ju aldrig mer träffa mitt mentorsbarn. Inte mera positiva uppmuntrande ord ifrån mitt mentorsbarn, och inte heller kan jag ta ett avbräck i vardagen och träffa honom.
Men hur kul det än har varit så är det också skönt att veta att ett projekt i mitt liv är klart, och att jag inte behöver känna att jag ska klämma in en stund att ses med mitt mentorsbarn. De senaste veckorna har ju varit ganska hektiska om man säger så.
Men måste avsluta med att detta året på MaH hat varit tio ggr bättre med mentorsåret än om jag bara pluggar på som vanligt! :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar