Jag satt och tänkte på att när jag gick i mellanstadiet så älskade jag att skriva historier. Jag älskade att skriva olika berättelser, långa som korta. Det var liksom kul, att skriva och skriva och skriva.. Jag kom på det precis att någonstans på vägen har jag tappat den där lusten att berätta en historia. Visst berättar jag min historia här i bloggen, men inte på samma sätt när man kunde hitta på massa i fantasin. Varför finns det männsikor som vi döda den fantasin? Den människan som lyckades göra det hos mig var min svenska lärare i högstadiet.. Hon hade verkligen den bästa medicinen för att få elever att tappa lusten. Skälla ut dem ifall hon tyckte att de gjort fel. Skriva omdömmen om hur dålig man var på att skriva och helt enkelt bara förstöra det som man tyckte var roligt.Jag vill ha tillbaka den skrivglädje jag kände i åk 5 och 6 då jag hängde i skrivverkstaden på alla TEMA-lektioner vi hade då. Give it back please!
